Ferrari F40 (typ F120) är en mellanmotor, bakhjulsdriven sportbil designad av Nicola Materazzi och designad av Pininfarina.

Den tillverkades från 1987 till 1993, med LM, Competizione och GTE racingversioner producerade från 1994 till 1996.

Som efterträdare till 288 GTO (också designad av Materazzi), den designades för att fira Ferraris 40-årsjubileum och var den sista Ferrari-bilen som personligen godkändes av Enzo Ferrari.

På den tiden, det var snabbast, den mest kraftfulla och dyraste Ferrari-bilen på rea. Bilen debuterade med en planerad total produktionsserie på fyrahundra enheter och ett tillverkarförslag på cirka 400 USD,000 (fem gånger så mycket som sin föregångare, 288 GTO 1987 (1 USD,110,000 idag).

En av dessa bilar, ägs av Formel 1-föraren Nigel Mansell, såldes 1990 för rekordhöga 1 miljon pund, ett rekord som stod sig till 2010. Totalt 1,311 till 1,315 bilar byggdes, varav 213 var avsedda för USA. Kraften kom från en förstorad, högvarv, dubbelturboladdad, mellankylda, 2,936 cc (2,9 L) fyrtakts V8-motor från 288 GTO, som genererade en maximal effekt på 478 hk (471 hk; 352 kW) vid... 7,000 rpm och 577 Nm (426 lbft) vridmoment vid 4,000 varvtal enligt tillverkaren.

Överföring, vridmomentkurvor och faktisk effekt varierade mellan fordon. F40 klarade sig utan katalysator fram till 1990, när amerikanska bestämmelser gjorde det obligatoriskt av emissionskontrollskäl. Ett sidoavgasrör transporterar avgaserna från varje cylinderbank, medan ett centralt rör bär de gaser som släpps ut från turboladdarens bypass-ventil. F40:s dubbelturboladdade V8-motor var den sista turboladdade Ferrari-motorn fram till California T 2014.